Maxus Fortsättningen på Max Norin Barrhälls skriverier om ingenting

Konsten att maxa!

Jag vet inte hur många spel jag suttit mig ner och maxat i mina dagar. Det hela handlar inte om att klara ett bra spel. Istället handlar det om att du ska bemästra ett spel till den grad att du gjort allt. Om det är så att samla alla pengar på varje bana i hela spelet till att hitta varenda gömd sak i hela spelet. Man ska bara maxa spelet.

Det är lite utav en konstform att maxa spel nu för tiden. Spelen blir allt större och större, samtidigt vet utvecklarna om att folk vill maxa spel så man lägger in mer och mer för dem att hitta. Inte som förr, då maxade man spelet genom att klara det. Kanske så fanns det en svårare svårighetsgrad att spela på när man var klar.

En del av maxningshysterin i dagens spelvärld är såklart microsofts fel. Achivements efter achivements i spel ska samla för man vill ju maxa spelet och få alla gamerscores som finns. Själv sitter jag och nöter ett spel som jag lånat bara för det kan ge mig 1000 extra gamerscore. Jag ska ju maxa! Om det är en bra utveckling detta vet jag inte riktigt.

Fast är det en utveckling igentligen? För achivements har ju alltid funnits, fast nu kan du skryta med dem utan att göra det flera gånger. För när man var liten så var det en achivement att klara sista bossen i det där svåra spelet. Eller för att dra ett mer realistiskt exempel. Klara alla bossar i megaman med bara bustern. Det var svårt enligt oss. Så den som kunde göra det fick ju respekt. Idag så är det självklart en achivement på xboxen. Eller en trofe på playstation 3.

Så ett organisering av ett gammalt system har lätt till att även de mer casualspelarna börjat maxa spel. Så som vi seriösa spelare gjort sedan barnsben. Nej nu orkar jag inte skriva mer. Måste klara den där bossen så att jag får 15 GS till.